Mellan jordbruksfält och skog på Östgötska slätten, strax norr om Norrköping, ligger Kvillinge kyrka. Det har stått en kyrka på den platsen sedan 1100-talet. Den version man ser idag är väldigt vacker, även om den till större delen “bara” är från 1890.
Där gifte sig Charlotta och Oliver en härlig sommardag förra året.
De har tre egna barn och det var en hel drös ungar som gäster för dagen - bland annat tre kusiner kring halvåret, alla födda med några veckors mellanrum!
Charlotta förberedde sig med sina tärnor på ett hotell i Norrköping, med frukost, sminkning, amning och ångstrykning av klänning.
Oliver höll sig därhemma, men hade rätt fullt upp han också, med barn, släkt och vänner.
Jag rekommenderar alltid att man förenklar logistiken på en bröllopsdag så mycket som möjligt. Det kanske låter tråkigt och praktiskt, men det är ju faktiskt tvärtom - det är för att man ska slippa ägna dagen åt transporter och annat tråkigt. När Charlotta kom från hotellet ordnade vi en First look i ett grönområde i deras kvarter, och därefter lite gruppbilder.
Oliver: “Vi måste ju ta en bild vid rutchkanan också!” Sagt och gjort.
Sedan var det dags för lunch, och vi passade på att ta några familjebilder också. När par med barn gifter sig så är alltid mitt förslag att förfotograferingen blir en familjefotografering, så att man slipper stressa över att få fina familjebilder just på bröllopsdagen. Men självklart tar man några då också. Bara mindre stressat - och mer tid för skoj. :)
De två äldre barnen fick vara med längst fram i kyrkan, och utforskade altarringen. Storebror var ringbärare och skötte uppgiften med bravur.
Jag har aldrig mött en präst som haft något emot barn i kyrkan - de är så säkra i sin roll att lite barnarop och stoj inte stör dem alls. Själv tycker jag det bara är roligt, det livar upp både stämningen och bilderna!
Sedan skötte sig de två unga herrarna exemplariskt, och fick lite uppmärksamhet av mamma och pappa när det behövdes.
Efter vigseln tog brudparet en sväng förbi sjön Glan för parporträtt. En till sak jag i regel rekommenderar är parporträtt efter vigseln. Ibland går det inte att få ihop med schemat, men om det går har det flera fördelar: man kan slappna av efter vigseln, och det är en chans att få lite egentid. Även om själva fotograferingen kanske inte verkar vara bästa tillfället att hänga med sin kära (men det kan det vara!) så är det vägen dit och därifrån. Åk/kör långsamt och prata om allt som varit, och allt som kommer.
Samtidigt fick gästerna tid att samlas och mingla vid festlokalen - Skärlöta gård. En otroligt charmig lada som brudparet hade ägnat dagen innan åt att dekorera.
En charmig detalj var en tom tavelduk som vem som helst fick måla på. Det blev till slut helt full med små figurer, blommor, hälsningar och abstrakta mönster.
En helt vanlig, underbar och perfekt bröllopsdag!
Jag var med till solnedgången, och då molntäcket var lite för tjockt för solnedgångsbilder så använde vi aftonskogen som bakgrund istället. Kvällsljus är alltid magiskt. Resultatet ser du högst upp, och förstås i bildspelet nedan.