Mina tips för en perfekt bröllopsdag

Bilder: Anders Vahlberg

7 juli 2018 gifte sig jag och Louise i ett träsk. Det var den enda dagen på hela månaden med regn och under lunchen exploderade överjäst hallonkvass på gästerna. Kort sagt - det var en helt perfekt bröllopsdag.

Practice makes perfect. Det är ju sant, men att arrangera bröllop är i regel inget man kan träna på tills det blir perfekt, så jag skulle vilja dela med mig av några lärdomar jag plockat på mig för att ert bröllop ska bli så bra som möjligt.

Bröllopspar med paraply

Kom överens som par om ramarna

Vi förlovade oss i mellandagarna, så vi hade ungefär ett halvår på oss. På tok för kort tid enligt guiderna på internet, men såna ska man läsa med en nypa salt!

Innan vi bokade en enda sak så pratade vi igenom vilket typ av bröllop vi ville ha. Kyrka kändes inte nödvändigt för någon av oss. Vi ville båda att det skulle vara utomhus, och kom fram till en picnic nära skog men med tillgång till tak över huvudet ifall det regnade.

Att komma överens om ramarna är det första man bör göra i planeringen. Ungefär antal gäster, tid, budget, stil och typ av plats (skogsdunge, restaurang, Spanien). Diskutera igenom allt och väg för och emot med alla alternativ. Är ni överens om de stora dragen så kommer detaljfrågor att vara mycket lättare att reda ut. Märker ni att mindre detaljer hela tiden leder till långa diskussioner så är det ett tecken på att ni kanske ska ta ett steg tillbaka och fundera på helheten. Vad är rätt för er?

Vi bestämde oss för att göra så mycket som möjligt själva, Louise fick feeling och sydde både sin egen klänning och bakade bröllopstårtan. Det krävdes två testtårtor under våren så serverades på diverse årsmöten och terminsavslutningar.

Sätt förväntningarna

För er själva, utifrån ramarna ni nu kommit överens om, men också för tärnor, bestman, föräldrar och andra som kommer att vara delaktiga i er bröllopsdag. Ett bröllop kan vara så många olika saker och det händer lätt att folk ger råd utifrån vad de själva vill, inte vad som är bäst för er. Men har ni satt ramarna så blir det lättare att motstå välmenande men missriktade råd. Det är också lättare för andra att ge vettiga råd.
Min morfar, som då var en pigg 97-åring, tyckte det lät jobbigt och tackade nej. Hade vi förklarat tydligare på inbjudan hade han kanske kommit.

Var flexibla inom ramarna

Har ni väl satt ramarna så var öppen mot att detaljerna kanske ändras under vägen. Vi delade in gästerna i grupper om 4-5 pers och de skulle få sitta “var som helst”, med en filt och en picknickorg. Men vår picknick blev en lunch i ett partytält. Korgarna blev trälådor, och filtarna lade vi på bänkarna så det blev bekvämare att sitta. Men idéen att 4-5 personer delade mat hade vi kvar och det blev väldigt lyckat!

Bröllopstraditioner är en meny

Det finns många åsikter om vad som måste vara på ett bröllop, och även om man länge drömt om det sagolika, traditionella bröllopet så kan det vara värt att ställa sig frågan: “varför vill jag/vi ha detta?” kring varje sak.

Jag ser det som en meny: välj ut det ni vill ha och välj bort resten. Och var inte rädda för att lägga till något otraditionellt om det passar er - och i viss mån gästerna. Även om ni båda gillar fribrottning så är det kanske inte helt rätt aktivitet om ni har klädkod mörk kostym.

På vårt bröllop hade vi vit klänning och mörk kostym, tårta, bukett, quiz, fotograf och vickning med grillad korv. Traditionellt och bra.

Vi hade också kendouppvisning, ett eget ihopknåpat escape room och till korven serverades whiskey på det i övrigt alkoholfria bröllopet. Because why not?

Brudparet gör kendokata fyra.

Måla fan på väggen

Om det är något tips jag vill ge er så är det detta: måla fan på väggen!

I och med att vi aldrig planerat ett bröllop förut, och knappt en fest av det här slaget, så var det svårt att veta vad man glömt att tänka på.

Så fort dagen var grovt planerad så gick vi igenom den steg för steg, igen och igen, och frågade oss “och ifall det här händer?” “och det här?”, “och det här?”.

För varje sak som kunde gå fel ställde vi oss två frågor:

  • Hur kan detta undvikas?

  • Vad gör vi om detta händer?

Det kallas “fear setting”, och är ett otroligt bra verktyg. Istället för ett vagt moln av oro så har man konkreta katastrofer att hantera - och en plan för dem. Det spelar ingen roll om oron är rimlig eller irrationell.

Exempel:

  • Regn på bröllopsdagen förstör festen.
    Undvik: Ha inte festen utomhus.
    Hantera: Ta med paraply.

  • Gästerna avskyr vårt otraditionella bröllop, spottar oss i ansiktet och går hem tidigt.
    Undvik: Förbered gästerna genom att berätta om tema/aktiviteter i inbjudan.
    Hantera: Förbered vänliga men tydliga förklaringar ifall någon gäst ifrågasätter. Intala er själva att det faktiskt är ert bröllop.

Oron för att något ska hända är ofta värre än att det faktiskt gör det. Dra ut monstren i ljuset, då är de inte lika läskiga.

Delegera 

Jag och min fru arrangerade vårt bröllop helt själva, och agerade även värdpar under själva dagen. Vi anlitade dock två personer som jobbade i köket och serverade lunch och tårta. Vi är jättenöjda med hur det blev, men om det är något vi skulle ändra ifall vi skulle göra det igen så är det nog att ha en toastmaster eller -madam under dagen. Att kunna släppa det praktiska och bara vara med är mycket värt!

Om man har egna barn så bör man planera deras dag nästan lika noga som sin egen. Även om ni tänkt preppa hemma så kan det vara värt att ha någon till hands som kan roa/snyta barnen vid behov. De känner av pressen den här dagen och kan kräva extra uppmärksamhet.

Dagens hjältar!

Välj rätt fotograf för er

Förutom pris och fotografens stil så är det inte oviktigt hur ni trivs med fotografen. Hen är trots allt den utomstående ni kommer ägna mest tid med under bröllopsdagen. Försök i möjligaste mån träffa personen på riktigt. 

Bröllopsbilderna - det som är och inte är avbildat - kommer påverka hur ni minns bröllopsdagen. Glöm inte att diskutera vad/vem ni vill ha bild på. Ska tårtan, buketten eller klänningen fotograferas separat?

Vår fotograf var en bekant, och det låter kanske ironiskt, men Anders (vår fotograf alltså!) tar väldigt fina bilder och han hade dessutom en rejäl storformatskamera. Anders föreslog själv att vi skulle anlita en riktig bröllopsfotograf, så skulle han bara ta storformatsbilderna och så här i efterhand hade det förstås varit det bästa. Om inte annat för hans skull! Att fotografera en bröllopsdag är ett mastigt uppdrag, speciellt utan tidigare erfarenhet - men det här var innan jag själv tog steget att bli professionell och hade inte riktigt förstått hur mycket jobb det innebär. Och vi var i full DIY-mode, studerade och tränade bröllopsposer själva, och tänkte att det här klarar vi även utan professionell hjälp. Sedan accepterade vi också att han inte var proffs och att det inte skulle bli bilder på den nivån.

Vi tog några parporträtt och gruppbilden med storformat, det blev en liten snackis bland gästerna.

Fotograf med storformatskamera.

Så HÄR ska en kamera se ut!

Egentid

Innan ni bokar in hela dagen, försök skjuta in en liten stund, bara för er. I samband med first look, eller kanske att ni kör själva från parfotograferingen till festen och tar en liten omväg. Glöm inte att dagen trots allt handlar om er två. Efter att Louise åkte till frissan på morgonen sågs vi inte på tu man hand förrän vi var på hotellet, halv två på natten.

stor frukost och mycket vatten

Det blir lätt lite si och så med maten under en bröllopsdag, och det man äter är inte alltid det nyttigaste. Börja dagen med en rejäl, nyttig frukost så har ni det iallafall. Och nästan oavsett väder och temperatur: drick vatten hela dagen. Om det är varmt och soligt så är det absolut nödvändigt - men även i milt klimat så är man igång hela dagen. Låt inte dagen störas av huvudvärk eller yrsel.

Och till sist

Vid lunchen hade varje picknickback en flaska hallonkvass, hemmagjord av en av gästerna. Vi hanterade förmodligen inte flaskorna så väl, och de byggde upp ett tryck som gjorde att när folk skruvade upp korkarna så sprutade det åt alla håll. Det hände första gången precis bredvid oss. Louise tittade ner på sin brudklänning, såg att den inte var helt röd, och skrattade sedan högt.
Alla hade inte uppfattat vad som hänt och ett till försök att öppna (försiktigt) gjordes, med samma resultat. Idag är det förmodligen vad gästerna minns bäst från vårt bröllop.

Det viktigaste för att ens bröllopsdag ska bli perfekt är att man accepterar att allt inte blir perfekt. 

Vem vet vilken katastrof från ert bröllop som blir mest minnesvärd?

Är jag rätt bröllopsfotograf för er? Läs mer om hur jag fotograferar bröllop, eller bara:



Vilket är bäst?

Det tog inte lång tid efter att fotografin uppfanns och blev någorlunda användbar förrän vi började fotografera varandra. Och sedan dess har alla porträttfotografer behövs ta ställning till ett evigt dilemma:

Spontana eller arrangerade porträtt?

Det är något jag måste fundera på hela tiden. Beroende på uppdrag, situation och syfte med bilderna så kan det ena eller andra vara lämpligt. Själv gillar jag spontana porträtt, och det kanske låter lite lustigt. För när man anlitas som fotograf är ju alla bilder på sätt och vis arrangerade, eller?

Nja, riktigt så enkelt är det inte.

I ett arrangerat porträtt är den/de som avbildas uppmärksamma om kameran - även om de kanske inte tittar rakt in i den. I ett spontant porträtt har de uppmärksamheten någon annanstans. Och där går jag gärna in och tar några bilder.

Jag brukar kalla det “semi-arrangerade”. Dvs man har arrangerat situationen, t ex att man sitter på golvet och leker. Men därefter arrangerar jag inget utan fångar bilderna som naturligt blir.

Vid en familjefotografering nyligen tog jag denna bild av familjen med nyaste medlemmen Edwin.

Men också den här:

Vad är bäst? Svårt att säga.

Vilken visar bäst hur man såg ut, vilken visar bäst hur man kände?

Vilken hänger man på väggen, eller sätter i fotoalbumet?

Vilken stannar man längst vid, vilken väcker mest minnen?

Lyckligtvis finns det inget slutgiltigt svar på detta, utan jag och alla andra fotografer måste fortsätta klura på detta för all framtid. Härligt!

Att se sina barn

Jag har äntligen tagit tag i det dåliga samvetet att gå igenom mina egna familjebilder och välja ut för utskrift (japp, självklart är jag lika dålig på det som alla andra) och när jag funderade på hur jag ska visa upp dem råkade jag uppfinna månadsbildkalendertavlan (name to be changed). 

Mer info om den kommer kanske framöver!

Men det är intressant att gå igenom gamla bilder, de från förra sommaren gjorde verkligen att man längtar efter sommaren som nu är i antågande. Med så små barn som mina (2 och 4) så är det mycket som ändrats, men vissa saker är samma. Samma keps, samma leende. Lustigt, ibland känner man starkare för ett ögonblick när man ser det i efterhand.

Jag gillar att skapa bilder som kallar vardagspoesi, bilder med lite “magi” i sig. Att sitta och välja ut bilder och jobba med dem lite lagom är så roligt! Men det är frågan om bilderna eller barnen som är magiska….

Pojke slår sönder pepparkakshus med hammare
Mamma bär barn på axlar sommar

Barnens äventyr

Min fru och hennes syskon är så perfekt koordinerade att kusinskaran där är (snart) sex ungar med 1-1,5 år mellan varje.

På lördagen var det 3-årskalas för en av kusinerna - med mormor, morfar, moster, morbror och samtliga kusiner på mammas sida.

Mitt under kalaset tar min fru kameran så jag fick vara med på bild. Här med yngsta dottern, som är mer intresserad av ballongerna i taket.

Morfar tittar på Miriam. Knappast en bild som kommer vinna kompositionspriser, men det är ändå min favorit bland de jag tog på kalaset.

Ungar vars första år var under Covid har inte fått umgås så mycket med äldre släktingar som man skulle velat, och det känns extra bra att de är så bekväma med sin utökade familj.

Varje år samlas ett gammalt TVM-gäng (“Tre vildmarksmål”, som Scouterna fast genom friluftsfrämjandet) där min fru ingår och deras respektive och bakar pepparkakor. I julas blev det inte av, så istället planerades en våffeldag istället. Som råkade hamna på söndagen efter barnkalaset. Puh!

Först var planen att börja på badhuset - men småkrassliga barn styrde om till pulka och grillning istället.

Vädret samarbetade i pulkabacken, men när det väl blev korv var alla barn väldigt kalla och trötta så jag fick bära istället för att fotografera.

Gamla och lite nyare vänner, stora och små barn. Även om vi inte ses så ofta är det trevligt att bara träffas och hänga en stund.

På kvällen var barnen ganska speedade och det blev springtävling i hallen. Då får man passa på att träna panoreringar! För att vinna tacklade Oscar sin lillasyster några gånger - hon tog det rätt bra (har ju fått en mer hårdhänt uppväxt än sin storebror iom att han inte hade en storebror), men vi tog ändå en diskussion om vad får och inte får göra med honom.

Den kvällen somnade de utan större protester.

Vintersolen lyser på Kärna kyrka

Efter snöstormen i tisdags så har det varit underbart fotoväder. Klart, kallt, snö överallt. Snö och starkt solsken kan ge svåra fotoförhållanden, men använder man bara ljuset rätt så  kan man få fantastiska bilder. Molniga dagar när ljuset ligger jämnt överallt är det lättare att få en okej bild, men det blir också lätt tråkigt. 

Det är många gånger så, ju svårare det är att få ett bra resultat, desto bättre blir resultatet när man väl lyckas. Och man blir sällan lycklig av att bara göra det som är lätt! 

Idag blev det en promenad till Kärna kyrka, som formligen strålade i solskenet. 

I den orörda snön syntes spår av hare och från träden runt om kyrkogården hördes skata och annan småfågel. Men de satt så högt och flög så fort att det var lögn att fånga dem på bild. Fågelfotograf är jag icke.

Kärna kyrka vinter kärna kyrkogård
Kärna kyrka, kyrktorn, motljus